Sarah Nylunds berättelse

journalist och redaktör
Malmö
40 år

Min migränhistoria började med mitt första migränanfall när jag var 14 år och satt på en lektion när synfältet plötsligt bestod av blixtar. Jag blev skräckslagen och förstod ingenting, varken min mor eller far är drabbad och ingen har någonsin berättat något om migrän för mig. Därefter drabbades jag ganska sällan, kanske ett anfall om året eller så,  vilket jag bara tog alvedon eller magnecyl mot. När jag fått mina två barn ändrades det, och jag fick betydligt tätare anfall, ett tag var de uppe i två gånger per månad.

När jag hörde talas om boken Fri från migrän tänkte jag att det var värt att ge boken en chans, jag hade mer eller mindre förlikat mig med tanken på att vara drabbad resten av livet. 

När jag läst boken blev måltiderna viktigare för mig. Och framför allt tiden. Jag har börjat gå upp samma tid varje morgon oavsett helg eller vardag för att äta frukost. Och jag inleder alltid med samma sak: Rågknäcke utan smör för att vänja kroppen långsamt vid maten. 

När jag provade metoden hade jag betydligt bättre koll på klockan än jag haft förut. Det har till och med hänt att jag gått upp mitt i natten för att ta en knäckemacka för att jag känt vissa föraningar om ett anfall.

Det finns inget svårt med detta. Det var betydligt svårare att vara så beroende av att alltid ha smärtstillande med sig om i fall att ett anfall skulle komma. Jag äter knappt värktabletter längre.

I mitt liv nu  jämfört med tidigare har jag varit utan anfall under sex månader. Har aldrig hänt förr!

Mina tips till andra som vill prova metoden är att prova sig fram. Jag gick inte in helt ”hardcore” utan nöjde med mig äta betydligt mindre socker, vitt mjöl men framför allt äta på bestämda tider. För mig har det ju räckt. Andra måste kanske vara strängare med dieten. Att slippa få anfall är en sådan höjning av livskvaliten och allt är enkelt jämfört med att ligga däckad i huvudvärk.