Ålder: 51 år
Använt metoden sedan mars 2016
Publicerat första gången 30 juli 2020. Uppdatering publicerad 28 januari 2024.

Uppdatering 27 januari 2024 

Framgångssagan med metoden fortsätter, jag är helt symptomfri, jag har ingen migrän längre överhuvudtaget. Jag får heller ingen migränkänning, själva den fysiska “processen” från begynnande aura och initialt ökande ljus- och ljudkänslighet till ett fullt utvecklat migränanfall har försvunnit helt och hållet – det finns ingenting av detta kvar, jag är helt enkelt ingen migräniker längre. 

Det jag har kvar fysiskt är det stora behovet av god sömn och regelbundenhet i vardagen med kosten, samt att undvika alltför stor stress. Bryter jag mot rutinerna i detta under en dag kan jag få en snabbt framkommen och djup trötthet, men migrän får jag inte. 

Som nämnt i tidigare inlägg har min nuvarande tacksamma frihet från migrän vunnits av förvånansvärt enkla medel: att undvika högt sockerintag som läsk och liknande, samt äta mellanmål vid förmiddag och eftermiddag i form utav osötat rågbröd – det är allt som har behövts för mig. 

Publicerat 30 juli 2020

Min migränhistoria började tidigt under uppväxtåren med anfall som uppkom när jag var 7–8 år. Den var vanligtvis medelsvår, men kunde också bli svår som innebar att jag fick lägga mig i ett mörkt sovrum och rida ut anfallet. Det var som värst under högstadiet då det kunde hända att jag rasade ihop på hallgolvet efter att ha kommit hem efter skolan.

Därefter hade jag några år som det var mildare under den senare tonåren och en bit in i tjugoårsåldern, för att sedan gradvis bli värre under trettioårsåldern och slutligen stanna på en platå som innebar migränkänning i stort sett varje vecka med cirka 1–2 utvecklade anfall per månad.

Migräntypen var med aura, smärta bakom ena ögat med mycket hög ljud- och ljuskänslighet samt en utpräglad trötthet. I vardagen fanns ofta en ständig påminnelse och migränkänning att ett anfall när som helst kunde bryta ut, vilket innebar en hel del hinder i form utav att inte kunna prestera eller fungera normalt i många situationer. Konsumtionen av receptfritt värkmedel blev tidvis hög, och läskedryck med koffein kunde ibland hindra anfall från att bryta ut. 

När jag hörde talas om boken ”Fri från migrän” blev jag hoppfull över att ha upptäckt något som kanske skulle mildra min migrän. Trots mycket motion med aktiv fritid, överlag bra kost, och undvikande av stress så gick inte migränen över.

När jag läst ”Fri från migrän” bestämde jag mig för att prova metoden som beskrivs i boken, mycket på grund av att den verkade enkel att tillämpa. Jag började se över min kost, och framförallt när jag intog måltider – detta enligt tipsen i boken. Direkt dagen efter jag läst klart boken började jag använda metoden.

Ingenting var egentligen svårt, det innebar i stort sett endast att tänka till över kosten. I mitt fall har ett steg inneburit att undvika så kallade sockerbomber såsom läsk och godis, och då i synnerhet att inta socker i den formen utan i samband med annan måltid. 

Ett annat steg – och i särklass det viktigaste – har varit att äta mellanmål. Jag äter som vanligt med frukost, lunch och middag, men numer har jag också tillägget med mellanmål vid kl. 0900, kl. 1500 samt ett på kvällen omkring kl. 2100. Mellanmålet i sig är enkelt men förvånansvärt effektivt, jag intar en enkel osötad rågbrödskiva utan något pålägg. Jag skriver effektivt eftersom jag nu efter några år fortfarande är fascinerad över hur bra det fungerar. 

Jag har med tiden lärt mig hur min egen ämnesomsättning reagerar, där den bästa liknelsen jag kan komma på är att det är ungefär som att elda i en kakelugn: det ska matas med ved långsamt och regelbundet så att det glöder hela tiden och inte slocknar, och viktigt är att endast använda lövträd och ej gran – detta eftersom det senare endast sprakar till en kort stund och ofta får glöden att minska för snabbt efteråt. Granveden är med andra ord liknelsen för ett stort sockerintag.

Något som har underlättat även innan metoden i boken, är att undvika alltför sena kvällar och sovmorgnar. Detta gäller fortfarande trots metoden, men är kanske inte så förvånande eftersom oregelbunden sömn för med sig att mellanmålen inte kan intas i tid.  

Jämfört med tidigare så är mitt liv numer dramatiskt förändrat, jag är faktiskt i stort sett symptomfri. Att det är en revolution är inget överdrivet ordval. Detta enkla maxim med att undvika för mycket socker och äta mellanmål har ändrat mitt liv och vardag i grunden. Rent praktiskt innebär det att jag alltid har en påse med rågbröd i väskan – det är allt. 

Jag har inte haft ett enda migränanfall sen jag började använda metoden för några år sedan, och jag har ej heller migränkänning längre. Jag behöver inte ha solglasögon så fort jag är utomhus, och jag är allmänt mycket piggare och tåligare. 

Jag märker direkt om jag råkar glömma att följa metoden, det vill säga om jag missar ett mellanmål, men eftersom jag har blivit tåligare innebär detta ingen migrän utan endast en smygande trötthet som snabbt går över när jag följer mönstret igen.

En intressant detalj är att smaksinnet har förändrats, nu känner jag starkt när något innehåller mycket socker, läsk upplever jag till exempel som extremt sött på gränsen till odrickbart. I sammanhanget bör också nämnas att jag generellt inte äter vitt bröd på vardagsbasis, varken före eller efter min användning av metoden. Om jag tar en mindre bit vitt bröd i samband med vinprovning, italiensk restaurang eller liknande, har jag dock märkt att jag tycker vitt bröd numer också är sött.

Jag får tillägga att jag ej har diabetes, test för detta har faktiskt gjorts hos läkare vid flera tillfällen i samband med mitt letande efter en bot mot min migrän. Tvärtom har jag haft och har fortfarande mycket bra blodvärden, och då i samtliga variabler. Jag har ej heller någon annan underliggande sjukdom, bortsett då från den tidigare migränen som nu är borta. 

Mitt tips till andra som vill prova metoden: I mitt fall hjälpte metoden väldigt snabbt, jag märkte en markant förändring på några dygn. Något jag upptäckte i början var att det var viktigt att vara konsekvent och noggrann på både kosten och tidpunkten för måltider och mellanmål. Något återfall med migrän fick jag aldrig, men i början kände jag starkare ifall jag var utanför mönstret. Efter några månader blev det mer förlåtande med tidpunkterna, jag blev allmänt tåligare. Enklast är dock att vänja sig med klockslagen, då har effekten i mitt fall blivit som bäst.