Marias berättelse

Ålder: 51
Yrke: Lantbrukare
Började: 5 september 2015

Min migränhistoria började när jag var 17 år. Jag blev yr och fick begränsat synfält, efter någon eller några timmar kom huvudvärken. Efter en utredning på Karolinska institutet, sa man att det eventuellt var epilepsi men jag tog själv kontakt med en privat neurolog som konstaterade migrän. Jag blev oftast liggande i samband med anfallen eftersom jag var så yr och såg dåligt. Jag vill minnas att jag fick medicin som hjälpte dåligt. 

När jag hörde talas om boken Fri från migrän ringde det små klockor i huvudet av minnen. Bland annat att min mamma har berättat att jag redan som 1–2 åring vaknade tidigt och gärna ville ha mat, på scoutläger skulle man stå i led under morgonsamlingen före frukost och det hände att jag svimmade. Jag kom på att jag har ju alltid tyckt om att äta regelbundet och blir irriterade när jag inte får mat i tid. Jag tänkte; detta måste vara något för mig.

Först sträckläste jag Fri från migrän under en eftermiddag och kväll. Morgonen efter skrev jag en inköpslista utifrån meny-förslaget i boken, åkte till affären och handlade den mat jag behövde och så satte jag igång samma dag.

När jag provade metoden åt jag helt enligt menyförslaget: vägde all mat, uteslöt kaffe, the och alkohol. Familjen fick äta samma mat, jag gjorde någon extra sås till dem.

Lättast  var att skippa allt sött. Jag var inte sötsugen längre eftersom jag åt så ofta. Svårast var att äta i tid, att komma ihåg tiderna. Jag satte på alarm i telefonen till alla måltiderna.

Mitt liv jämfört med tidigare är lättare! Jag har gått ner 6 kilo. Migränen är så gott som borta. Har jag fått migrän så är den lättare, bara några timmar och inte 3-4 dagar. Min spänningshuvudvärk kommer fortfarande men den kommer sig av förslitningar i nacken.  Jag är gladare och livet är värt att leva.

Mina tips till andra som vill prova metoden är att våga testa helt efter menyn. Testa inte lite grand som att bara ta bort en del av sockret och äta mellanmål ibland utan kör fullt ut. Första veckan var väldigt jobbig, andra veckan betydligt lättare och efter tre månader blev det en vana.