Alla inlägg av Kristina Ahlström

Forskarutbildning

”Den som vill utbilda sig till forskare har en lång väg att gå. Efter genomgången grundutbildning på en högskola eller ett universitet får man fortsätta med en forskarutbildning som avslutas med en doktorsavhandling.

De som doktorerat är inte garanterade en anställning efter sin doktorsexamen. Den akademiska karriären är lång och ekonomiskt osäker. Den som doktorerat får inledningsvis oftast tidsbegränsade anställningar och även om personen får en anställning som gäller tills vidare, en så kallad fast anställning, så kan den avbrytas genom uppsägning precis som andra anställningar.

Inom vissa områden är det inte ovanligt att en yngre forskare behöver finansiera sin forskning i tio år efter disputation innan hen kan få en tillsvidareanställning som forskare.

Detsamma gäller för anställning som lektor vid ett universitet eller högskola. Dessutom får inte alla tillgång till forskningsmedel. Förhållandevis många som disputerat kan inte fortsätta arbeta vid universitet eller högskolor.

Doktorander som vill fortsätta att forska är ofta hänvisade till att ansöka om externa forskningsanslag. Konkurrensen är så stor om dessa medel att en nydisputerad forskare inte har en rimlig chans att erhålla ett eget anslag. I stället får hen arbeta i ett forskningsprojekt som leds av en professor eller docent vid deras institution. Möjligheterna att själv välja inriktning av forskningen blir då begränsade.

I det svenska forskningssystemet är det många gånger långvariga beroendeförhållanden mellan professorer och doktorander. Strategin för en svensk doktorand riskerar att bli anpassning, att försöka passa väl in i de tankesätt som dominerar inom det område där man vill forska.

Det är inte orimligt att tro att den som forskar sneglar på var finansieringsmöjligheterna finns när hen väljer sitt forskningsområde. Kanske detta även har betydelse tidigare under studietiden.

Att forskningsinriktning kan väljas fritt av forskare kan i detta ljus te sig illusoriskt.”

(Hämtat från Fri från migrän s. 134–135.)

Resor

”Resor är fantastiska men kan också innebära svårigheter. Tidigare fick jag ofta migrän första dagen på en resa. Nu tar jag med mig egen mat och ser till att äta på mina vanliga tider. Svårigheter kan uppstå om det blir plötsliga förändringar. Jag måste vara noggrann eftersom ett migränanfall betyder att jag inte kan ta hand om mig själv.

Resor med tidsskillnad ger nya svårigheter. Det är bättre att äta flera måltider än färre. Framför allt gäller det att ha beredskap under själva resdagarna. Tåg, buss och flyg kan bli försenade och det serveras kaffe med kaka när jag behöver lunch och tvärtom. Fiberrika grönsaker finns oftast inte att få tag i medan tillgången till sockerrika produkter är oändlig.

När man flyger kan det vara svårt att hitta bra matalternativ. Man vet inte vad det blir: bulle med kaffe, eller smörgås med läsk, nötter eller en hel måltid. På flygplatser kan det finnas restauranger och kaféer, men inte alltid rätt mat. Kanske det inte passar med mina tider.

bussresor kan man ha nära till sin väska med egen mat. Många arrangerade gruppresor har bra mattider. Busschauffören måste också ha matpaus.

Hur det går att göra bilresor med vänner beror på deras mattider. Man kan vara överens innan man åker men sedan kan andra klara av förändringar bättre och förstår inte hur viktigt det är för mig att hålla regelbundna tider. Men i en bil kan jag ha min reservmat med mig.

Vid resor utomlands är jag särskilt noga med tider och mat, för att kunna njuta av resan fullt ut.

Under en veckokurs i Italien serverades middagen sent på kvällen. Personalen pratade bara italienska men jag lyckades göra mig förstådd och fick en måltid vid sextiden och lärde mig vad morot heter på italienska: carota.

Inför en femveckorsresa förberedde jag mig noga och inte en enda gång under resan hade jag migrän eller någon känning. Halva bagaget var fyllt med knäckebröd. Mest portionsförpackade knäckebröd. För att inte riskera någon huvudvärk åt jag inget godis alls under resan och drack nästan ingen alkohol eller läsk.

Vandringsresor är oftast enkla att hantera. Ska man röra sig mycket måste man helt enkelt äta bra. Det duger inte med lite drinkar, öl eller snacks. Mat och matpauser blir på bra tider. Om man ska orka vandra måste man fylla på energiförrådet med jämna mellanrum.

Vårt omdöme kan påverkas om man inte får rätt mat. Det kan bli farligt på fjället, inte minst vid dåligt väder. Då gäller det att kunna tänka klart och redigt. Det gör man om man håller blodsockret stabilt.

Vid resor utomlands tänker jag på att försöka undvika magsjukdomar. Om jag mår illa och kräks vet jag inte vad jag kan behålla av maten och orkar kanske inte äta det jag behöver. Jag äter endast mat som upphettats eller som kan skalas.”

(Hämtat från Fri från migrän s. 82–83.)

Nödproviant

”När jag är bortbjuden och osäker på hur det blir med maten äter jag innan jag går bort eller har med mig något som kan kallas för nödproviant: livsmedel som går att ta med sig i en handväska utan att det kladdar och går att äta lätt och smidigt utan bestick.

Enklast är knäckebröd, morotsslantar och nötter. Morötter är praktiskt och gott att äta även råa. En morot i stavar eller slantar i en plastpåse. Nötter är bra protein. Helst osaltade och orostade, men ibland får det duga med både rostade och salta, det påverkar inte blodsockret men väl näringsinnehållet. Falu rågrut går att bryta i småbitar och äta diskret. Det går också bra att äta utan pålägg.

Om man har en fast arbetsplats kan man där förvara en konservburk med makrill i tomatsås eller musslor. Sådana konserver går att förvara länge och behöver inte värmas. Man kan ta det till knäckebröd som också kan förvaras länge.

Grönsakerna är svårare att förvara, men om det finns ett gemensamt kylskåp kan man förvara dem där. Det finns även torkade fiberrika grönsaker att använda till soppor och i friluftsbutiker finns färdigförpackade portioner med torkade grönsaker. Sådana är också bra på arbetet och inte bara till soppa eller på fjällvandring. De ska helst kokas men om man lägger dem i hett vatten en stund går de att äta. Även kött finns torkat att använda.”

(Hämtat från Fri från migrän s. 66–67.)